1. Längdskidor
»
2. Skidteknik

Tekniker för längdskidåkning

Från början fanns det bara en teknik för längdskidåkning, den vi idag kallar för klassisk stil. Det är den teknik man åker med skidorna parallella i ett spår för varje skida. Den andra tekniken kallas för fristil eller skate och skateteknik bygger på att man har benen i vinkel snett ut från centrum av kroppen.

I grund och botten kräver båda teknikerna bra kondition, styrka i ben, armar och bål. Men det har skett en viss förändring de senaste åren framför allt hos professionella skidåkare där klassisk åkning har blivit en gren med mycket överkroppsarbete. Man kan till och med se deltagare på Vasaloppet som stakar sig igenom hela de 90 km från Sälen till Mora, även uppför de tunga motluten i början av loppet.

Varför ska man ha en bra skidteknik?

Det är viktigt att jobba med sin skidteknik för att bli en bättre längdskidåkare. En stor anledning till varför en rutinerad skidåkare kan åka ifrån en nybörjare är på grund av just tekniken. Om båda har likvärdiga fysiska förutsättningar kommer den med bäst skidteknik att få ut mer av sin muskelkraft, kondition och syreupptagning.

Ytterligare en anledning till varför tekniken är viktig är för att de skidor och den skidvalla man använder ska komma till sin maximala rätt. Två lika långa individer med samma vikt upplever inte att skidorna varken glider eller fäster lika bra om tekniken är olika.

Den som har en klassisk åkteknik och kör diagonalåkning i en uppförsbacke måste kunna få ner skidan så att fästvallan kan gripa tag i snön. Längdskidor har olika hårdhet i vad som kallas för spann, eller profilkurva. En anpassad skida ska nypa fast mot underlaget då hela din tyngd är över just den skidan. Detta kan testas fram hos en återförsäljare eller med moderna maskiner om du beställer på nätet.

Om spannet är för mjukt, d.v.s skidan nyper redan innan all vikt är flyttad över, kommer fästvallan att bromsa den glidande rörelsen framåt. Tvärtom, om skidan är för hård och man inte orkar trycka ner mittendelen ens när man står med hela vikten på, så kommer man aldrig kunna få fäste.

Att ha en bra teknik är därför viktigt för att kunna välja de absolut mest optimala skidorna för just dig. En nybörjare som köper nya skidor och uppger sig vara nybörjare får skidor med ett mjukare spann, just för att de ska kunna få fast skidan med fästvallan.

När sen åktekniken förbättras är det inte ovanligt att man tycker att skidorna glider dåligt. Då är det inget annat att göra än att köpa nya skidor. Tvärtom ifall man köper för hårda skidor och inte klarar av att trycka ner de kommer det bli svårt att få fäste alls.

Fristilens introduktion på 80-talet

Den nya stilen att åka längdskidor på kom på 1980-talet. Det var ett decennium präglat av kamp mellan traditionalister och förnyare. Den man som introducerade fristilen i de högre klasserna var amerikanen Bill Koch.

Han hade sett en del åkare använda sig av skridskoskär på en del långlopp som han deltagit i. Han testade den tekniken där man på den tiden tog ett skateskär med ena benet medans den andra var kvar i spåret. Med skatetekniken vann han världscupen 1982.

Det var faktiskt så att vi här i Norden var mest skeptiska och både norrmän och svenskar ville förbjuda skejtingstilen. Spiken i kistan kom när Thomas Wassberg i Holmenkollen (Oslo) 1985 stannade på toppen av en lång uppförsbacke och slet av fästremsan under sina skidor. Därifrån fortsatte han utan fästvalla.

Oberstdorf var arrangör för VM 1987 och det var första världsmästerskapen då man tävlade i två separata tekniker. Svenskan Marie Helene "Billan" Westin tog hem den första världsmästartiteln i fri stil för damer.

Längdåkningens växlar 1 – 5

Båda stilarna har vad som indelat i växlar. Dessa återspeglar till många och mycket den fart man håller i spåret. Vilken växel man väljer att använda beror därför en hel del på hur fort man kör och hur duktig man är.

En åkare med stark överkropp kan staka utan frånskjut med benen längre upp i en backe än vad någon svagare kan. Snön påverkar också vilken skidväxel som tillämpas i skidspårets olika partier. Trög nysnö som är riktig kall glider man inte så snabbt i. En backe där man kanske annars brukar staka upp för tvingas man då ta till diagonalåkning i.

Precis som hos en bil eller cykel så ju högre siffra på växeln desto högre fart i spåret. Uppför en riktigt brant backe går man på ettans växel och utför lägger man i femman och bara glider.

Tabell över de olika disciplinernas växlar

Vilken skidteknik är bäst att träna på?

Beroende på vad du har för mål med din träning ska du lägga krutet på lite olika ställen i din teknikträning. Om du har som mål att klara av Vasaloppet, som har en förhållandevis platt bana är det helt klart bra att träna stakning och stakteknik för det kommer att bära dig fram mot målet i Mora snabbare.

Om du vill få en bra grundträning för kroppen och inte tänkt tävla i skidåkning är skateåkning den teknik som involverar hela kroppen bättre. I den tekniken kommer du alltid att behöva använda benen. Lårmusklerna är en av kroppens största och ju större muskelgrupp som aktiveras desto högre puls. Du får alltså en bättre konditionsträning om du kör fristil.

En annan fördel med skating är att du behöver bara valla glidvalla. Du slipper bli förbannad och irriterad på att dina skidor inte fäster för att du har fel fästvalla under skidorna. Området där du bor kanske inte är så snabba på att dra om eller upp nya fina klassiska spår. Då är det också enklare med skatestilen.

Vad mer skiljer klassisk stil och fristilsteknik från varandra?

Vi har redan varit inne en del på att klassisk stil kräver fästvalla (med undantag) medans skate inte gör det. Det gör att skidor för klassiskt och skate har olika längd men också olika spann. De klassiska skidorna har ett mjukare spann för att kunna få fast fästvallan mot snön. Fristilsskidorna är hårdare för att ges utökade glidegenskaper.

En till sak som skiljer med utrustningen är stavarnas längd. I klassisk längdåkning där man åker diagonalt uppför behöver man ha kortare stavar. I fristil kommer man högre upp och kan använda längre stavar för att få längre stavtag. Den sista skillnaden utrustningsmässigt vi tänkte ta upp är skidskorna.

Pjäxor för klassisk åkning är mjukare i tårna för att kunna böjas vid frånskjut. Skatepjäxor är hårdare och går längre upp på underbenet. Frånskjutet i skateåkning görs snett framåt och då behövs stöd där istället för mjukhet i tådelen.